Dag 4 - Bort med tamponaderna! (långt men läsvärt!)
Fy fan!
Jag vill inte skrämma upp er, men tanken med bloggen är ju varken att skriva en oberättigade hemskheter eller försköna det som händer. Jag försöker att vara så ärlig som möjligt.
Att dra ut tamponaderna var förmodligen det värsta hittills. Det var SÅ obehagligt. Morsan kokade en pincett som hon använde för att greppa tag i tamponaden, och den första näsborren gick det väl ganska bra med, fastän det kändes grymt obehagligt och tog tid eftersom jag bad henne sluta hela tiden för det kittlades eller kändes obehagligt. Men det gjorde inte ett dugg ont däremot.
Men den andra näsborren... oj oj! Redan i början fick vi problem. Det verkade vara blod som hade torkat fast i näshåret eller bara i näsväggen och det gjorde så himla ont när mamma försökte dra ut tamponaden. Efter flera fruktlösa försök kom vi på en lösning. Mamma kokade upp vatten (mkt viktigt att man kokar det så att alla bakterier försvinner!) och lät det svalna lite innan hon doppade en bit gasväv i vattnet och baddade lite i näsan för att lösa upp blodet. Och det funkade, till slut gick det faktiskt ganska lätt att dra ut tamponaden fastän det kände som att den hade åkt ända upp till hjärnan.
Tamponaderna var ca 50 cm långa, men bli inte avskräckt av det! Jag skulle ha tagit bild på dem men jag låg helt chockskadad i 10 minuter efter händelsen att det liksom inte blev av att tänka på att fotografera då. Tydligen kom det ut en del blod och ur den ena näsborren väldigt mkt gult snor.
Som sagt, det är lite läskigt men se till att någon du litar på drar ut tamponaderna åt dig. Det går att göra hemma, i liggande ställning (och fortsätt ligga så eftersom det kommer att komma lite blod)!
Det känns väldigt obehagligt att andas genom näsan nu, för det ilar till lite pga att det är så ovant och luften känns kall. Så jag undviker faktiskt det just nu, det får komma automatiskt sen.
Nu känner jag mig jättemkt piggare iaf! Det är lättare att prata och le och sånt. Här kommer bilderna:
Jag vill inte skrämma upp er, men tanken med bloggen är ju varken att skriva en oberättigade hemskheter eller försköna det som händer. Jag försöker att vara så ärlig som möjligt.
Att dra ut tamponaderna var förmodligen det värsta hittills. Det var SÅ obehagligt. Morsan kokade en pincett som hon använde för att greppa tag i tamponaden, och den första näsborren gick det väl ganska bra med, fastän det kändes grymt obehagligt och tog tid eftersom jag bad henne sluta hela tiden för det kittlades eller kändes obehagligt. Men det gjorde inte ett dugg ont däremot.
Men den andra näsborren... oj oj! Redan i början fick vi problem. Det verkade vara blod som hade torkat fast i näshåret eller bara i näsväggen och det gjorde så himla ont när mamma försökte dra ut tamponaden. Efter flera fruktlösa försök kom vi på en lösning. Mamma kokade upp vatten (mkt viktigt att man kokar det så att alla bakterier försvinner!) och lät det svalna lite innan hon doppade en bit gasväv i vattnet och baddade lite i näsan för att lösa upp blodet. Och det funkade, till slut gick det faktiskt ganska lätt att dra ut tamponaden fastän det kände som att den hade åkt ända upp till hjärnan.
Tamponaderna var ca 50 cm långa, men bli inte avskräckt av det! Jag skulle ha tagit bild på dem men jag låg helt chockskadad i 10 minuter efter händelsen att det liksom inte blev av att tänka på att fotografera då. Tydligen kom det ut en del blod och ur den ena näsborren väldigt mkt gult snor.
Som sagt, det är lite läskigt men se till att någon du litar på drar ut tamponaderna åt dig. Det går att göra hemma, i liggande ställning (och fortsätt ligga så eftersom det kommer att komma lite blod)!
Det känns väldigt obehagligt att andas genom näsan nu, för det ilar till lite pga att det är så ovant och luften känns kall. Så jag undviker faktiskt det just nu, det får komma automatiskt sen.
Nu känner jag mig jättemkt piggare iaf! Det är lättare att prata och le och sånt. Här kommer bilderna:
Kommentarer
Postat av: anna
hmmmmm what da fuck... var dom 50 cm? gick ända upp i hjärnan eller var dom böjda? :P haha
Postat av: Nyopererad / Näsplastikbloggen
Haha, de var väldigt ihopknycklade. Det kändes ju lite som de hade åkt upp i hjärnan faktiskt, men det är nog ganska osannolikt att de verkligen gjorde det.
Trackback
