Näsplastikbloggen

Jag var helt inställd på vem det var som skulle utföra min näsplastik. Även min husläkare hade rekommenderat honom och menade att hans expertis inom öron-näsa-hals gjorde honom till en bättre kirurg och att jag inte skulle oroa mig.

Men jag ska säga redan nu att det var ganska struligt fram tills att en konsultation ägde rum. Jag försökte ta kontakt med kirurgen och kliniken i början av februari, först via ett mail som aldrig besvarades. Efter en veckas väntan ringde jag men fick lämna meddelande på telefonsvararen. Då jag inte blivit uppringd på två dagar ringde jag en gång till och lämnade ytterligare ett meddelande. Sen dröjde det en vecka, men till slut blev jag uppringd tre gånger - av två olika sjuksystrar och av kirurgen själv!

Konsultationen bokades in i slutet av februari eftersom jag inte bodde i Stockholm just då, och jag blev helt överlycklig över att bollen var i rullning. Vilken känsla!

Konsultationsdagen kom och jag begav mig tillsammans med min mor till Sophiahemmet för att träffa kirurgen. Jag rekommenderar verkligen att ni tar med er någon ni litar på, för jag blev i alla fall så nervös att jag behövde någon som hjälpte mig att komma ihåg allt jag ville säga. Och dessutom är två par öron bättre än ett, så att man snappar upp all information man får.

Kirurgen visade sig vara en ganska klinisk man till sättet. Jag blev genast oroad av hans brist på förmåga att få mig att känna mig helt trygg, att utstråla värme på något sätt. Jag fick sätta mig i en stol och kirurgen frågade vad det var jag ville få gjort. Jag berättade att min tipp hängde för mycket, att mitt näsben skulle göras lite rakare och att kanske kanske kanske kunde han göra min näsa smalare - om det inte gjorde andningen sämre! Sen bad jag honom titta på vad det var som var källan till min dåliga andning. Han använde nån form av tång för att öppna upp näsborrarna och konstaterade att det var polyper, men att de var så små att det inte var aktuellt att operera bort dem. Jag insisterade på att om det inte skulle ske någon skada så kunde han väl göra det i och med att han ändå skulle vara inne i min näsa och rotade. Han gick med på det, och tog sedan och kände på min näsa och visade min mamma ungefär vad man kunde göra genom att trycka på min nästipp. Sedan tog han foton på mitt ansikte framifrån, ur profil och underifrån och sa att han skulle maila över imagingbilderna. Vi bokade in en operation den fredagen den 26 mars, jag hade helst velat ha det tidigare i veckan men han opererade bara på helgerna och det var tidigaste helgen jag kunde närvara vid pga tentor.

500 kr kostade konsultationen, och helt ärligt var jag rent ut sagt förbannad över hans attityd när jag gick. Min mor menade dock att det är bättre med en kirurg som är klinisk men ärlig med vad man kan göra än en inställsam sådan som säger ja till vad som helst. Hon har varit närvarande vid många operationer (en del kosmetiska, en del medicinska) och tyckte att han hade betett sig helt rätt som t ex aldrig avbröt mig, och som var lyhörd.

Det var mycket blandade känslor vid det här laget, och jag berättade om upplevelsen för min kompis - hon som också hade opererat sig hos honom. Hon sa att han han var inte min psykolog, det är inte hans uppgift att gullegulla med mig utan han vet vad han gör och han ger konkreta förslag.

Min syster föreslog att jag skulle gå till Akademikliniken istället, men jag gillade inte tanken på att deras kirurgen alla var specialiserade på bröst och inte på näsa. Det är ganska olika faktiskt! Så nej, denna kirurg skulle det bli!

Nu var det bara att vänta...