Operationsdagen!
Eller ja, egentligen kanske det kan vara värt att berätta hur det kändes redan dagen innan, på torsdagen den 25e mars. Nästan all nervositet och oro hade försvunnit vid detta laget, nu tänkte jag bara lite på hur jag skulle klara av att få en kanyl i handryggen. Jag skrev ut några bilder att ta med mig till operationen så att jag återigen kunde visa vilka förändringar jag var ute efter. Sen tvättade jag mig noggrannt med Deskutan (en infektionsförebyggande lösning som går att köpa på apoteket) trots att informationsbladet bara sa att jag skulle tvätta ansiktet noga på operationsdagen. Men det skadar inte att vara extra ren, så jag rekommenderar även dig som ska göra en operation att tvätta dig med Deskutan dagen innan och samma dag!
Sen somnade jag strax efter midnatt (fick varken äta eller dricka därefter).
Men nu, operationsdagen! Vaknade 6.40, hoppade in i duschen och körde min Deskutan-rutin igen. Satte på mig ett linne och jeans, packade ner alla grejer (foton, kvitton på betalning - 30 000 kr till kirurgen och pga sista-minuten-strulet med narkosläkaren blev det 5000 kr i kontanter till honom - de kunde inte ta betalkort) - mjukisbyxor att ha på mig under operationen).
Eftersom vi bor ganska nära Kungsgatan där Astoriakliniken ligger, promenerade vi dit. 8.15 var vi framme och jag var nu väldigt upprymd men inte nervös egentligen. Nu skulle det ske. Jag kände mig förvånansvärt lugn, kanske lite pirrig men inte orolig.
Jag fick träffa kirurgen igen och den här gången var han hur trevlig som helst. Jag kände mig genast bättre till mods gällande att han skulle operera på mig och vi tittade på bilderna och han undersökte näsan återigen genom att trycka och klämma på den. Sen gick jag ut och satte i mig i väntrummet igen medans de förberedde operationsrummet.
Även narkosläkaren kom och hälsade på mig och även han var trevlig. En sjuksyster kom med två enorma smärtstillande tabletter (Alvedon kan det ha varit) som jag skulle inta redan innan operationen så de hann verka tills att jag vaknat.
Nu var det dags. Jag fick lägga mig på britsen i operationssalen och de la en handduk över mig och satte mitt hår i en liten mössa. Narkosläkaren tog min vänstra arm och satte en kanyl i den medans han pratade med mig. Jag frågade honom hur lång tid det skulle ta innan jag somnade efter att han sprutat in sömnmedlet och han satt jag först skulle känna mig lite yr och sen inom två minuter skulle jag vara helt utslagen.
Kirurgen satte igång radion (Tina Turner!) och jag sa att det var ironiskt för jag hade faktiskt drömt om att de skulle sätta igång nån schlagermusik eller något för att komma i rätt positiv stämning. Sen fick jag sömnmedlet insprutat och handen/armen kändes lite kall. Narkosläkaren frågade vad jag lyssnade på för musik och jag sa "rock". Sen sa jag att nu kände jag lite av den där yrseln.
1,5 timme senare vaknade jag upp i en säng och mamma stod brevid. Jag bad om vatten och fick ta några små klunkar. Narkosläkaren kom in och sa att operationen hade gått utmärkt. Sen kom kirurgen in och sa detsamma, allt hade gått jättefint.
Sen kom även min pojkvän. Jag var lite groggy, men mådde faktiskt ganska fint när jag vaknade. Sen började det spänna väldigt mycket över nästippen och det var riktigt obehagligt. Kändes precis som att någon antingen kniper med en tång eller sträcker ut huden. Jag sa det till narkosläkaren och han sprutade in lite morfinliknande vätska via kanylen (som i övrigt var kopplat till ett dropp så jag skulle få vatten i mig). Jag mådde inte ett dugg dåligt annars, ingen ångest eller någonting. Jag var bara lite kissnödig men kunde inte gå förrens de hade tagit av droppet, men sammanlagd var jag kvar på sjukhuset och vilade i ungefär 2 timmar innan vi åkte hem med taxi.
Sen somnade jag strax efter midnatt (fick varken äta eller dricka därefter).
Men nu, operationsdagen! Vaknade 6.40, hoppade in i duschen och körde min Deskutan-rutin igen. Satte på mig ett linne och jeans, packade ner alla grejer (foton, kvitton på betalning - 30 000 kr till kirurgen och pga sista-minuten-strulet med narkosläkaren blev det 5000 kr i kontanter till honom - de kunde inte ta betalkort) - mjukisbyxor att ha på mig under operationen).
Eftersom vi bor ganska nära Kungsgatan där Astoriakliniken ligger, promenerade vi dit. 8.15 var vi framme och jag var nu väldigt upprymd men inte nervös egentligen. Nu skulle det ske. Jag kände mig förvånansvärt lugn, kanske lite pirrig men inte orolig.
Jag fick träffa kirurgen igen och den här gången var han hur trevlig som helst. Jag kände mig genast bättre till mods gällande att han skulle operera på mig och vi tittade på bilderna och han undersökte näsan återigen genom att trycka och klämma på den. Sen gick jag ut och satte i mig i väntrummet igen medans de förberedde operationsrummet.
Även narkosläkaren kom och hälsade på mig och även han var trevlig. En sjuksyster kom med två enorma smärtstillande tabletter (Alvedon kan det ha varit) som jag skulle inta redan innan operationen så de hann verka tills att jag vaknat.
Nu var det dags. Jag fick lägga mig på britsen i operationssalen och de la en handduk över mig och satte mitt hår i en liten mössa. Narkosläkaren tog min vänstra arm och satte en kanyl i den medans han pratade med mig. Jag frågade honom hur lång tid det skulle ta innan jag somnade efter att han sprutat in sömnmedlet och han satt jag först skulle känna mig lite yr och sen inom två minuter skulle jag vara helt utslagen.
Kirurgen satte igång radion (Tina Turner!) och jag sa att det var ironiskt för jag hade faktiskt drömt om att de skulle sätta igång nån schlagermusik eller något för att komma i rätt positiv stämning. Sen fick jag sömnmedlet insprutat och handen/armen kändes lite kall. Narkosläkaren frågade vad jag lyssnade på för musik och jag sa "rock". Sen sa jag att nu kände jag lite av den där yrseln.
1,5 timme senare vaknade jag upp i en säng och mamma stod brevid. Jag bad om vatten och fick ta några små klunkar. Narkosläkaren kom in och sa att operationen hade gått utmärkt. Sen kom kirurgen in och sa detsamma, allt hade gått jättefint.
Sen kom även min pojkvän. Jag var lite groggy, men mådde faktiskt ganska fint när jag vaknade. Sen började det spänna väldigt mycket över nästippen och det var riktigt obehagligt. Kändes precis som att någon antingen kniper med en tång eller sträcker ut huden. Jag sa det till narkosläkaren och han sprutade in lite morfinliknande vätska via kanylen (som i övrigt var kopplat till ett dropp så jag skulle få vatten i mig). Jag mådde inte ett dugg dåligt annars, ingen ångest eller någonting. Jag var bara lite kissnödig men kunde inte gå förrens de hade tagit av droppet, men sammanlagd var jag kvar på sjukhuset och vilade i ungefär 2 timmar innan vi åkte hem med taxi.
Kommentarer
Trackback
