Näsplastikbloggen

Hej!
Idag har jag sovit länge, vaknat upp pigg som en lärka och sen har jag faktiskt varit utomhus. Var nere på kebaberian runt hörnet och bara njöt av att äntligen känna riktigt frisk nästan-vår-luft mot ansiktet.

Så ni undrar säkert hur det var? Stirrade folk? Jag har ju fortfarande gipset på, lite blod i näsborrarna (vågar inte rengöra noggrannt utifall att jag kommer åt stygnen etc) och en lätt gulaktig ton runt ögonen!

Svar: Javisst tittade folk kanske en extra gång, men ingen stirrade. Det gav mig en bra insikt också i hur jag ska hantera upplevelsen att träffa folk efter att jag har tagit av bandaget. Det gäller att ha attityden att folk tittar inte mer noggrannt än om du inte hade gjort något med näsan (i det här fallet, folk tittade faktiskt inte så mkt mer än om jag inte hade haft gips) - det är bara du som lägger märke till det eftersom du vet att det finns något att titta på! Förstår ni?

Jag gick i alla fall ut med högt buret huvud och rak i ryggen. Hade iofs en halsduk som jag drog upp över mun och näsa där det var lite damm i luften etc, men visade inte ens uns skam.

Jag vill bara avrunda inlägget med att säga att ingen borde skämmas över att det faktum att de har gjort näsplastik. Ni hade modet att göra någonting åt det där lilla irriationsmomenten som ni såg när ni tittade i spegeln, ni hade styrkan att göra er av med det som tog så mkt energi att bry sig om (vilken är min bästa sida? snälla, ta inte fotot ur den här vinkeln. tittar de där människorna på min näsa och fnissar? etc.) istället för att låta det gro och bara bli värre. Jag tycker självklart att det bästa som finns är om man kan vara helt och fullständigt nöjd med sig själv som man är, men jag tycker inte det är något fel på plastikkirurgi för det skadar ingen annan och jag är säker på att i majoriteten av fallen gör man det för sin egen skull.

Kram på er allihopa!