Näsplastikbloggen

Jag är SÅ rastlös. Näsan känns som det sitter i ett skruvstäd. Jag har kvävt en nysning typ fem gånger - vet ni hur svårt det är med bara viljekraften?!. Haha, jag börjar helt enkelt tröttna på att sitta inne med gipsad näsa och blåmärken kring ögonen nu. Men snart är det över!

Här kommer dagens bilder:

Oj vad jag har sovit! Närmare 12 timmar i sträck. När jag väl vaknade gjorde det ont i området mellan näsborrarna. Kände mig dåsig ett bra tag innan jag fick i mig lite juice och tortellini.

Alla svar på frågor svarar jag på i den blogg som frågeställaren har angett (om det finns en sådan, annars svarar jag i kommentatorsfältet) så vill ni veta svaret redan nu kan ni gå in på bloggen i fråga och titta där. Jag lägger upp en FAQ såsmåningom dock, förmodligen i mitten av veckan beroende på om jag har fått många frågor.

Det börjar gå bättre med att äta nu. Som jag skrev tidigare åt jag tortellini, och nu till kvällsmål åt jag ciabatta (i småbitar såklart) och filmjölk. Däremellan har jag druckit nyponsoppa och lite havrechokladdryck.

Idag har jag inte behövt några smärtstillande, näsan är fortfarande öm men inte alls så att jag känner att jag behöver mediciner. Funderar dock på att ta ett par alvedon i förebyggande syfte så att jag inte vaknar upp mitt i natten och har ont.

Jag tänkte runda av denna dag med att säga att jag personligen är väldigt glad över att jag valde att opereras under full narkos. Jag vet förstås inte hur det hade känts med den specialsedering (troligtvis smärtstillande medlet Katalan) som tydligen är standard att opereras under, men som det är nu har själva operationen aldrig ägt rum. Jag somnade, jag vaknade med gipsad näsa och ingen ångest överhuvudtaget - just för att själva operationen inte känns speciellt påtaglig.
Sen är det alltid en risk med att opereras under narkos, så ni måste själva känna efter om ni vill ta den risken. Men för mig fanns det inget alternativ, och jag klarade mig fint!

Jag bloggar mer imorgon, på kvällen ska jag dra ut tamponaderna! God natt

Börjar sakta med säkert inse att jag ju har en uppnäsa på dessa bilder. En ganska rejäl sådan också! Jag bad om att få nästippen höjd så att den inte skulle se så hängig ut, men en uppnäsa ville jag inte riktigt ha. Inte så mkt jag kan göra just nu, vi märker ju hur det ser ut när gipset är borta och sen när svullnaden börjat avta och allt.

Det är dags att lägga upp dagens bilder. Mina blåmärken runt ögonen har blivit gulare och jag har haft mindre näsblod idag!

Jag blev så sugen på tortellini att jag hade mage att be mamma gå och köpa det. Men det var riktigt bra att jag fick det, för första gången känner jag mig faktiskt mätt. Fick skära dem i bitar då jag inte kunde öppna munnen så mycket, men det gick helt okej att tugga.

Och jag har bläddrat lite i Veckorevyn som mamma var så snäll och handlade åt mig. Förresten, det kanske bara är jag som är nojig men om någon går och köper tidningar åt er, säg åt dem att ta en tidning som ligger i mitten av högen så att det inte är den översta tidningen som allihopa i affären har tafsat på. Man kan inte vara nog säker!

Lite kuriosa förresten, när jag äntligen fick gå på toa efter min operation (jag var fortfarande på kliniken) fick jag gå förbi väntrummet med några personer som skulle göra op efter mig. Jag hade lite humor: "Oroa er inte, jag mår bättre än vad jag ser ut".

Nu kom jag på några fler saker!
* Tvättlappar. Det är inte riktigt läge att ställa sig under duschen och få gipset/bandaget nerblött. Skaffa istället tvättlappar (på Apoteket kan du köpa sådana som man tvättar bebisar med) och rengör dig med. Skit i om håret blir fettigt, du ska väl ändå inte ut på shoppingturer i city innan du tagit av gipset?
* Mjuka skjortor. Sådana som går att knäppa upp framifrån. Det är inte värt att strula med att dra någonting över huvudet. Under operationen tänkte jag ha på mig en löskragig t-shirt men det blev ett linne istället, och jag tror att det var bättre för om jag vill ta av mig det så kan jag dra ner den istället för över huvudet. Sen har jag på mig en mjuk skjorta också.
* Baby-tandborste? Jag ska vara helt ärlig, jag tänkte inte ens på det här och jag har ännu inte uppbådat orken att bry mig om min munhygien under läkningstiden, men det kommer att vara jobbigt att borsta tänderna. Så är ni riktigt noggranna med sådant tror jag att en sån där barntandborste kommer funka bäst, de är lite mindre till storlekarna. Finns på apoteket. Annars kan fleurtabletter vara något.


Sen kan jag inte nog poängtera hur viktigt det är att ni har någon som tar hand om er under tiden ni ligger och tillfrisknar! Du kommer inte att orka röra dig, laga mat och sådana grejer. Se till att du har någon som är med dig större delen av tiden. Jag har klarat mig fint under de korta perioderna som morsan har gått iväg och handlat något, men jag skulle inte ha klarat mig om inte hon kunde ge mig ett glas vatten när jag behövde det eller hjälpa mig till toan eller sånt. Snälla, underskatta inte den hjälp du kommer att behöva! Och ha alltid telefonen i närheten så att du kan ringa efter hjälp om du behöver det!

Jag tänkte skriva ner lite tips på vad ni kan behöva införskaffa eller göra innan det är dags för operationen. Ni kommer förhoppningsvis få lite riktlinjer av er kirurg, men här kommer det som jag gjorde eller som jag nu i efterhand kommit på att införskaffa:

* Deskutan! En infektionsförebyggande lösning som man tvättar sig med dagens innan operation och på självaste operationsdagen. Kan knappast skada att hålla sig extra ren. Finns på apoteket.
* Värktabletter. Ipren är starkare än Alvedon, men jag är lite nojig över Ipren eftersom man inte fick äta det en vecka innan själva operationen då den innehåller ett ämne (acalisalisyra... eller något sådant, jag har inte lappen framför mig), så jag kommer försöka hålla mig till Alvedon hellre. Kan vara värt att skaffa det i flytande form eller som brustablett om man tycker det är jobbigt att svälja piller.
* Gasväv, kirurgtejp och sårtvättare. Ni kommer att behöva byta kompressor under näsan ganska många gånger (beroende på hur ni blöder förstås). Jag har bytt kanske 5 gånger/dag, så det går åt. Gå till apoteket och säg att det gäller en näsoperation så får ni bra hjälp. Det jag använder är en gasväv som heter Steril Kompress och antibakteriella våtservetter som jag baddar läpparna med efter att jag ätit och när vi byter kompressor och så.
* Antibakteriell handgel. Förbygg infektionsrisken genom att hela tiden hålla händerna rena! Speciellt när ni byter kompressor under näsan.
* Flytande mat. Alltså soppor, yoghurtar, juice, nyponsoppa, nudlar, chokladdryck etc. Man vet inte hur många dagar det kommer vara jobbigt att tugga, lika bra att vara förberedd.
* Tidningar, filmer etc. Jag har faktiskt inte orkat läsa några tidningar ännu, men orkar bara titta på TV, skriva lite vid datorn och sova. Men se till att ladda upp med underhållning, för du kommer bli rastlös av att ligga stilla så mkt.
* Sugrör. För min del gick det bättre att dricka ur glas eller med tesked, men det kan vara så att du tycker att sugrör funkar bättre så var på den säkra sidan och ha ett par hemma.
* Många kuddar! Eftersom du ska halvsitta/halvligga i sängen behöver du allt stöd du kan få. Dessutom kanske du vill vara på den säkra sidan och ha massor av kuddar runt om dig så att du inte försöker lägga dig på mage och sova mitt i natten.
* Värmedyna/Vetekudde. Den statiska positionen du ligger/sitter i kan resultera i smärta i axlar och rygg. Ha en vetekudde redo om så är fallet.
* Läppbalsam. Du kommer att bli torr om läpparna av att andas och sova med öppen mun hela tiden så det kan vara värt att investera i ett nytt läppbalsam (så att du inte får med några bakterier från den gamla).

Nu kommer jag inte på något mer på rak arm, men sen är det förstås självklart att alla sängkläder, handdukar och vanliga kläder som du ska ha på dig är tvättade. Jag har haft en vanlig handduk över huvudet när jag har haft huvudvärk eller ljuset har varit för starkt. Se bara till att allt som du ska ha i ansiktet är rent!

Det ska vara nasoperation@hotmail.se, inte .com!

Jag fick en kommentar som löd som följande:

[...]
men varför kan man inte bara vara nöjd med hur man ser ut orginalt?
man är så otroligt mycke finare då än när man håller på och göra om sin kropp.

Jag respekterar den här åsikten, det bästa är ju om man är nöjd med hur man är skapt. Men i grund och botten är det var mans/kvinnas egna val, och förhoppningsvis gör man operationen för sig egen skull, varför jag tycker att man ska lyssna till sig själv och inte till andra. Folk har sina anledningar till att de vill genomgå plastikkirurgi, och det är inte upp till någon att döma om det (speciellt då det inte skadar andra).

I framtiden kommer jag inte att besvara sådana här kommentarer då min blogg inte syftar till att uttrycka en åsikt om plastikkirurgi, jag vill bara att de som funderar på eller genomgår en näsoperation ska finna stöd.

I natt har jag sovit ganska gott - när jag väl somnade. Jag mådde otroligt illa på kvällen, kan ha varit pga allt blod som kommit ner i magen. Men det är en helt normal reaktion från kroppen, så det är inget att oroa sig över.

När jag vaknade mådde jag hur som helst bra, det verkar som att smärtan går över i och med sömn. Har haft den där spännande känslan över nästippen igen men inte lika mycket som igår och i förrigår, och idag har jag ännu inte tagit några smärtstillande.

Återigen vill jag nämna att maten måste vara i flytande form eftersom det är svårt att öppna munnen för mkt. Jag åt ett par finskurna pannkakor igår, det gick också bra. Men ladda upp med flytande mat till de första dagarna!

Till dig som undrade om jag kommer att lägga ut före- och efterbilder, det hade jag tänkt göra. Jag tar bilder varje dag så att ni kan följa läkeprocessen. I mitten av veckan får jag veta när vi tar av gipset, håll utkik!

Återkommer med uppdateringar senare idag!

Det är ju Earth Hour! Vi har faktiskt släckt ner i lägenheten, men TVn och datorn får vara på, jag måste ha lite underhållning som för bort tankarna från ömheten i näsan. Jag har bara en Citodol kvar och den kan tydligen kombineras med Ipren för att få starkare effekt, så jag tänkte spara den tills att jag ska sova så att jag inte vaknar upp mitt i natten och mår dåligt.

Jag hoppas att ni som funderar på att göra en operation känner er lite tryggare av att läsa den här bloggen. När jag researchade ämnet innan min operation tyckte jag inte det fanns så mycket fullständiga utläggningar om före- under och efter en näsoperation, och det hade verkligen hjälpt. Nu hade jag tur att ha en vän som hade gjort näsplastik innan mig som jag kunde prata med, för jag tror nog att man kan ta reda på hur mycket fakta som helst men det som man får ut mest av är ju att prata med någon som har gjort det förut.

Imorgon lägger jag ut en lista med saker man kan införskaffa så att man är redo innan och efter operationen. Deskutan, värktabletter och lämplig mat etc.

Och som sagt, har ni frågor så är det bara att skriva i kommentarerna eller maila [email protected]

På bara ett par timmar hade det dykt upp ordentliga blåmärken kring ögonen. Sen ringde doktorn och frågade hur allt var. Han förklarade att det var helt normalt att det blödde ur näsan, det är tydligen mycket gammal sekret och sånt. På måndag kväll tar vi bort tamponaderna hemma och i mitten av veckan ringer doktorn så kan vi bestämma en tid då han ska ta bort gipset.

I natt vaknade jag runt 6 och ville ha mina smärtstillande tabletter eftersom huvudet gjorde så himla ont och den spände så förskräckligt mkt över näsan. Men det var för tidigt (kl 7 kunde jag få dem!) så jag låg vaken i en timme innan jag faktiskt somnade och vaknade upp 10. Sömnen hade tagit bort smärtan till stor del, men jag fick mina Citodol, åt en yoghurt till frukost och kom på att jag skulle starta den här bloggen.

Jag är redan jättetrött på det här gipset, tamponaderna i näsborrarna, näsblodet och att inte få röra på mig fritt. Men på fredag tas gipset bort och det blir spännande! Jag skriver mer senare, nu håller mamma på och gör en broccolisoppa till lunch.

Har ni några frågor om operationen är det bara att fråga på!

Jag hann tyvärr inte få prata så mycket mer med kirurgen innan jag åkte hem, men han lovade att ringa dagen därpå. När jag kom hem bäddade vi genast ner mig i soffan i sittliggande ställning med fötterna i högt läge. Jag fick dricka lite nyponsoppa - något annat gick inte, det var för jobbigt att tugga på något (i övrigt under dagen har jag ätit yoghurt, ett paket nudlar, lite glass... Mjuka saker helt enkelt som inte kräver mkt tuggning.) Sen somnade jag av och till i flera timmar.

Jag hade fått med mig 5 st Citodol hem som jag skulle ta vart 6e timme mot smärtan. I början var det faktiskt helt okej, jag tror att den där morfinlösningen fortfarande var aktiv. Framåt natten blev det dock värre och det spände något oerhört över nästippen. Varje gång jag reste mig upp för att gå på toa eller när jag svalde pga att jag åt eller drack någonting så började det rinna blod ur näsan. Jag hade väldigt lätta blåmärken vid ögonen, knappt märkbara. Jag oroade mig mest över blödandet, men sjuksystern hade sagt att det var normalt.

Det värsta var dock huvudvärken som jag fick framåt natten, och att ha tamponader i näsan som gör att det kittlar till lite och gör att jag vill nysa (men det får jag akta mig för!). Under näsan hade man satt fast en kompressor med kirurgtejp för att suga upp blodet som rinner ibland. Den bytte vi kanske fem gånger. Det var lite jobbigt att sova i halvsittande ställning på rygg hela tiden, jag är van vid att sova på sida. Men jag vände mig inte en enda gång i sömnen, så det gick ju bra.

Eller ja, egentligen kanske det kan vara värt att berätta hur det kändes redan dagen innan, på torsdagen den 25e mars. Nästan all nervositet och oro hade försvunnit vid detta laget, nu tänkte jag bara lite på hur jag skulle klara av att få en kanyl i handryggen. Jag skrev ut några bilder att ta med mig till operationen så att jag återigen kunde visa vilka förändringar jag var ute efter. Sen tvättade jag mig noggrannt med Deskutan (en infektionsförebyggande lösning som går att köpa på apoteket) trots att informationsbladet bara sa att jag skulle tvätta ansiktet noga på operationsdagen. Men det skadar inte att vara extra ren, så jag rekommenderar även dig som ska göra en operation att tvätta dig med Deskutan dagen innan och samma dag!

Sen somnade jag strax efter midnatt (fick varken äta eller dricka därefter).

Men nu, operationsdagen! Vaknade 6.40, hoppade in i duschen och körde min Deskutan-rutin igen. Satte på mig ett linne och jeans, packade ner alla grejer (foton, kvitton på betalning - 30 000 kr till kirurgen och pga sista-minuten-strulet med narkosläkaren blev det 5000 kr i kontanter till honom - de kunde inte ta betalkort) - mjukisbyxor att ha på mig under operationen).

Eftersom vi bor ganska nära Kungsgatan där Astoriakliniken ligger, promenerade vi dit. 8.15 var vi framme och jag var nu väldigt upprymd men inte nervös egentligen. Nu skulle det ske. Jag kände mig förvånansvärt lugn, kanske lite pirrig men inte orolig.

Jag fick träffa kirurgen igen och den här gången var han hur trevlig som helst. Jag kände mig genast bättre till mods gällande att han skulle operera på mig och vi tittade på bilderna och han undersökte näsan återigen genom att trycka och klämma på den. Sen gick jag ut och satte i mig i väntrummet igen medans de förberedde operationsrummet.

Även narkosläkaren kom och hälsade på mig och även han var trevlig. En sjuksyster kom med två enorma smärtstillande tabletter (Alvedon kan det ha varit) som jag skulle inta redan innan operationen så de hann verka tills att jag vaknat.

Nu var det dags. Jag fick lägga mig på britsen i operationssalen och de la en handduk över mig och satte mitt hår i en liten mössa. Narkosläkaren tog min vänstra arm och satte en kanyl i den medans han pratade med mig. Jag frågade honom hur lång tid det skulle ta innan jag somnade efter att han sprutat in sömnmedlet och han satt jag först skulle känna mig lite yr och sen inom två minuter skulle jag vara helt utslagen.

Kirurgen satte igång radion (Tina Turner!) och jag sa att det var ironiskt för jag hade faktiskt drömt om att de skulle sätta igång nån schlagermusik eller något för att komma i rätt positiv stämning. Sen fick jag sömnmedlet insprutat och handen/armen kändes lite kall. Narkosläkaren frågade vad jag lyssnade på för musik och jag sa "rock". Sen sa jag att nu kände jag lite av den där yrseln.

1,5 timme senare vaknade jag upp i en säng och mamma stod brevid. Jag bad om vatten och fick ta några små klunkar. Narkosläkaren kom in och sa att operationen hade gått utmärkt. Sen kom kirurgen in och sa detsamma, allt hade gått jättefint.

Sen kom även min pojkvän. Jag var lite groggy, men mådde faktiskt ganska fint när jag vaknade. Sen började det spänna väldigt mycket över nästippen och det var riktigt obehagligt. Kändes precis som att någon antingen kniper med en tång eller sträcker ut huden. Jag sa det till narkosläkaren och han sprutade in lite morfinliknande vätska via kanylen (som i övrigt var kopplat till ett dropp så jag skulle få vatten i mig). Jag mådde inte ett dugg dåligt annars, ingen ångest eller någonting. Jag var bara lite kissnödig men kunde inte gå förrens de hade tagit av droppet, men sammanlagd var jag kvar på sjukhuset och vilade i ungefär 2 timmar innan vi åkte hem med taxi.

Förra inlägget blev lite långt, kanske ska försöka hålla mig lite mer kortfattad.

Jag fick mina imagingbilder (alltså "photoshoppade" bilder på näsan) veckan efter min konsultation. Blandade känslor. Jag tyckte att han hade gjort min näsa alldeles för smal och min tipp fortfarande hängig och spetsig framifrån, men jag var helt hänförd av min profilbild. Jag fick aldrig originalbilden på framifrånfotot, men mailade genast tillbaka och skrev att jag förstod att det är svårt att modifiera en bild tagen framifrån, och gav mina synpunkter. Sa också att profilen var alldeles perfekt.

Jag var helt inställd på vem det var som skulle utföra min näsplastik. Även min husläkare hade rekommenderat honom och menade att hans expertis inom öron-näsa-hals gjorde honom till en bättre kirurg och att jag inte skulle oroa mig.

Men jag ska säga redan nu att det var ganska struligt fram tills att en konsultation ägde rum. Jag försökte ta kontakt med kirurgen och kliniken i början av februari, först via ett mail som aldrig besvarades. Efter en veckas väntan ringde jag men fick lämna meddelande på telefonsvararen. Då jag inte blivit uppringd på två dagar ringde jag en gång till och lämnade ytterligare ett meddelande. Sen dröjde det en vecka, men till slut blev jag uppringd tre gånger - av två olika sjuksystrar och av kirurgen själv!

Konsultationen bokades in i slutet av februari eftersom jag inte bodde i Stockholm just då, och jag blev helt överlycklig över att bollen var i rullning. Vilken känsla!

Konsultationsdagen kom och jag begav mig tillsammans med min mor till Sophiahemmet för att träffa kirurgen. Jag rekommenderar verkligen att ni tar med er någon ni litar på, för jag blev i alla fall så nervös att jag behövde någon som hjälpte mig att komma ihåg allt jag ville säga. Och dessutom är två par öron bättre än ett, så att man snappar upp all information man får.

Kirurgen visade sig vara en ganska klinisk man till sättet. Jag blev genast oroad av hans brist på förmåga att få mig att känna mig helt trygg, att utstråla värme på något sätt. Jag fick sätta mig i en stol och kirurgen frågade vad det var jag ville få gjort. Jag berättade att min tipp hängde för mycket, att mitt näsben skulle göras lite rakare och att kanske kanske kanske kunde han göra min näsa smalare - om det inte gjorde andningen sämre! Sen bad jag honom titta på vad det var som var källan till min dåliga andning. Han använde nån form av tång för att öppna upp näsborrarna och konstaterade att det var polyper, men att de var så små att det inte var aktuellt att operera bort dem. Jag insisterade på att om det inte skulle ske någon skada så kunde han väl göra det i och med att han ändå skulle vara inne i min näsa och rotade. Han gick med på det, och tog sedan och kände på min näsa och visade min mamma ungefär vad man kunde göra genom att trycka på min nästipp. Sedan tog han foton på mitt ansikte framifrån, ur profil och underifrån och sa att han skulle maila över imagingbilderna. Vi bokade in en operation den fredagen den 26 mars, jag hade helst velat ha det tidigare i veckan men han opererade bara på helgerna och det var tidigaste helgen jag kunde närvara vid pga tentor.

500 kr kostade konsultationen, och helt ärligt var jag rent ut sagt förbannad över hans attityd när jag gick. Min mor menade dock att det är bättre med en kirurg som är klinisk men ärlig med vad man kan göra än en inställsam sådan som säger ja till vad som helst. Hon har varit närvarande vid många operationer (en del kosmetiska, en del medicinska) och tyckte att han hade betett sig helt rätt som t ex aldrig avbröt mig, och som var lyhörd.

Det var mycket blandade känslor vid det här laget, och jag berättade om upplevelsen för min kompis - hon som också hade opererat sig hos honom. Hon sa att han han var inte min psykolog, det är inte hans uppgift att gullegulla med mig utan han vet vad han gör och han ger konkreta förslag.

Min syster föreslog att jag skulle gå till Akademikliniken istället, men jag gillade inte tanken på att deras kirurgen alla var specialiserade på bröst och inte på näsa. Det är ganska olika faktiskt! Så nej, denna kirurg skulle det bli!

Nu var det bara att vänta...

När jag väl bestämde mig för att det hade blivit läge för näskirurgi var den stora frågan - Vilken kirurg ska jag välja? Jag googlade runt och hade mig ett bra tag, vill minnas att t ex Jonas Röjdmark och Charles Randquist dök upp frekvent på nätet.

Jag ställde mig tveksam till deras kliniker (Akademikliniken resp. Victoriakliniken) eftersom jag också ville fixa andningen genom att göra en funktionell operation i samma veva som den estetiska, och de sa nej direkt. De menade att jag måste göra dessa operationer separat, vilket fick mig att tro att de helt enkelt bara fegade ur för att de inte ville ta på sig ansvaret om de strulade till min andning ytterligare. Jag menar, hur svårt kan det vara att rätta till skiljeväggen eller ta bort ett par polyper när du ändå ska knäcka någons näsben?

Sen såg jag en gammal väns bild på Facebook och efter mycket klurande insåg jag att hon hade opererat näsan! Och det var hur snyggt som helst! Jag frågade henne om kirurgen och allt annat som jag undrade och hon svarade att en kirurg på Sophiahemmet hade opererat henne och många av hennes släktningar och deras näsor så helt naturliga ut. På grund av personuppgiftslagen skriver jag inte ut hans namn, men skicka ett mail till [email protected].

Jag hade stött på även denne kirurg i mina sökningar på nätet, men avskräckts något då han inte verkade vara ren plastikkirurg utan öron-näsa-hals-specialist. Men han hade meriter, absolut, och om min vän och hennes släkt var nöjd med honom - då var han värd att satsa på.

Jag skriver om min konsultation med honom i nästa inlägg.